Vuxenpoäng & Nordic Winner Show!

En uppdatering skulle ju inte sitta fel här inne..

Den här bloggen skulle behöva sig ett lyft eller två!

Så, för att inte tråka ut er så kommer här två nyheter som definitivt är värda att nämna!

Nr 1: Jag har flyttat hemifrån, finally! Vuxenpoäng till mig ;)

Nr 2: En av årets stora händelser, Meyah kan numera titulera sig som Nordisk Juniorvinnare 2011!
Helt otroligt, när vi sprang sista varvet och domaren pekade på oss och sen på första platsen! Så härlig känsla! Hon blev tilldelad CK och slutade på en hedrande 3:dje plats i BTKL (Bästa tiklass) med reserv-cert.

Stort Grattis till Annicka och alla andra vackra hundar från Barvestad`s för jättefina resultat och framgångar i ringen! Titta HÄR!


Barvestad`s BEST BREEDING GROUP
Rockin Robin, Dee-Dee, Queen Merites "Meyah" Billie Jean




Känslan att springa i stora finalringen, den lever jag på än idag!
Det är ju inte varje dag som man får den chansen :)

Snabbvisit!

Vi har hamnat i en liten "blogg paus"

Men vi kommer tillbaka!

Besparat världen..

O då menar jag inte från den här snyggingen;)

Har besparat världen från mitt vackra yttre ett par dagar nu, nä riktigt så hemskt är det inte, men dock har jag inte sett allt för tjusig ut på senaste.

Det där med att vara sjuk, förkylningar, feber, halsont och allt sånt där ni vet.. Hm, ja.. det bästa är helt enkelt att hålla sig borta och försöka kurera sig med diverse nyttigheter.

Men idag vågade jag mig ut på en liten längre tur med Meyah och imorgon är det jag som är tillbaka på jobbet. Ganska trist och gå hemma faktiskt, speciellt när man går runt och ser ut som något mystisk slags spöke i sin egen lilla värld!

Men om vi återgår till promenaden då. Blev omkörd av en bil, han inte registrera vem som satt i den, men det räcktes iaf ut ett stort "tummen upp" Jag måste ju ha sett väldigt hurtig ut, eller inte.. nästan så man skulle ha kunnat mista mig för något helt annat;)

Meyah därimot, kanske skulle ha behövt något lugnande, för hon tyckte bestämt att vi skulle hålla samma tempo som en elit-löpare! Fast å andra sidan kanske det inte är så konstigt, med tanke på att hon inte gjort så himla mycket.

Men men, back to reality och med ett omplåstrat finger, som dessutom fått sig en rejäl omgång på stålsträngarna, så går jag och lägger mig. Det går så fint att spela gitarr, trots ett icke välmående pekfinger, knepet är bara att plåstra om det extra hårt med ett X-antal extra plåster ^^

En nämnvärd sak också: Konservburkar är bevisat livsfarliga, dom attackerar nämligen!

GOD NATT!

En bakelse mindre!

Gissa vad jag har gjort i helgen?

Jag & Johanna har nämligen huggit in på norra Europas största kakbord med en grym beslutsångest och en kvarts velande! Dock promenerade vi faktiskt 2 långa promenader efteråt och passade på att fota "den vita faran" lilla Meyah:)

(Taxinge)

O Jag måste få säga att Johanna får till det med kameran, Meyah är inte heller den lättaste att fånga på bild, att stå stilla är överkurs!

Nu är vi precis hemkomna, Meyah & jag har varit o hälsat på pappa, druckit en himla massa kaffe och tittat på koifisk-bebisar, yes, it`s true!

Nu säger vi godnatt!
Ta hand om er där ute!

Pass på!

För här händer det ju inte så där värst mycket och nej, jag ska inte ursäkta mig med tiden.
Men det är faktiskt så att jag är fullt upptagen med att ha sönder mörkläggningsgardiner och nynna "Myggan Hubert" hela dagarna.

Dock skulle jag ha ryckt ut som Taxi-Larsson igår natt men det blev inställt och mamma stövlade själv in någon gång efter midnatt. Det kanske skulle ha varit tvärt om;) Men nej, jag hade en trevlig hemma-kväll hos Johanna med film istället!

Men nästa vecka ser ganska fullsmockad ut, den följer som sådan:

Jobb såklart, ADHD-föreläsning, Meyah-Ronja-tid, träning, bilreparationer, bra eller dåligt besked om mormor, gitarrlektion och ännu en omgång av "Myggan Hubert" planering och beställning av lite böcker till mina studier och sen har vi allt det där andra vardagliga som man också ska hinna med.

Så nu kör vi! Ny vecka, nya tag och nya utmaningar!

Spindelkvinnan

Jag har en förmåga att, alltid ska jag inte säga, men oftast komma i närkontakt med spindlar och deras nät, av någon underlig anledning..

Jo visst, dom hoppar på en lite titt som tätt när man minst anar det, speciellt när man knatar runt i skogen eller på stigar. Oftast får man det läbbiga nätet i ansiktet, där man inte vill ha det! Man får lite smått panik, fäktas en aning med armarna och fräser. Men sen är det över.

Så är det inte här, hos mig är det ingen snabbvisit som gäller, nej här ska det helst stannas på middag, där det även ingår snålskjuts i håret.

Så var det nämligen med dagens spindel. Det hände precis nyss. Skulle ut på altanen och hämta in vattenskålen. Herr spindel var precis klar med sitt nät, som han tydligen spunnit med en j..vla fart, det va då inte där en kvart innan. Han satt väl redo och väntade på en smarrig fluga, så kom jag. Fick nätet mitt i ansiktet men upptäckte in medresenären förens jag var halvvägs ut i hallen.

Den kunde ha fått ett tragiskt slut på sitt liv men jag lyckades hålla rädslan i schack och petade bort den fint och sansat.

Fast egentligen är det ju inte spindlarnas fel. Att vi kutar runt och alltid hamnar ivägen för deras nät, som dessutom verkar besitta en förmåga att verka helt osynliga.

Nog om spiders, nu ska jag krypa ner i soffan och ockupera tv:n. Har för övrigt, förutom spindelattacken, haft en underbar lördag med en massa sol & solstrålar som har lyst upp min dag!

KRAM på er!

Trött & APT, ingen bra kombination!

Sådärja, lite tid att skriva ett par rader:)

Har varit en fullspäckad helg och även starten på veckan, så det är inte alltid så lätt att sätta sig ner en stund.. som man kanske borde göra.

Hade iaf en härlig helg med fint väder, spår, en massa svamp, Skilleby-markand och frisering av den stora lejjonbergaren.

Igår var det full upp och idag hade vi APT på jobbet mellan 17.30-19.30. Dock var jag extremt övertrött och hade stora svårigheter med att försöka kväva skrattattacken medans vi genomförde övningar i mindfulness. Trots tappra försök var det svårt att knipa igen medans vi fick instruktioner om hur vi skulle andas. Ja, ni har väl kanske varit där själva någon gång, det går liksom inte att hejda sig, det bara kommer och försöker man på något sätt att streta emot så blir det bara ännu värre. Hade nämligen en på varje sida om mig som också hade svårt att hålla igen på gapskrattet, trots nekanden;)

Att det ska vara så svårt, känns ju lite pinsamt just nu när man tänker efter, jag får helt enkelt ta och rycka upp mig till nästa omgång!

Så, jag ska nog sova nu;) O föressten, vem beställe stormen!?

Natti!